Resor till Teneriffa

Teneriffa erbjuder något för alla smaker! Här har du fantastiska stränder, 42 naturskyddade områden, Spaniens högsta punkt vulkanen ”Teide”, delikat gastronomi och mycket mer. Välkommen till Teneriffa med Hideaways, vi är specialister på resor till Teneriffa i Spanien, där du bor på handplockade hotell och semesterlägenheter under din vistelse.

I Atlanten finner du ön Teneriffa som är den största ögruppen i Kanarieöarna. Ända sedan 50-talet har Teneriffa varit en charmig charterdestination men vulkanön har mycket annat att erbjuda än grisfester och sangria. ”Ön med evig vår” är inte bara Kanarieöarnas vackraste och grönaste ö, den är också full av spännande upplevelser som väntar på att förföra dig.

Ett mecka för naturälskare

Teide och Las Cañadas

Las Cañadas är en nationalpark och ett måste när du är på Teneriffa. I parken finner du vulkanen Teide som, med en höjd på 3718 meter över havsytan, är Spaniens högsta punkt. Parken och vulkanen finns med på UNESCO´s världsarvslista och är därför en unik naturupplevelse. Vulkanen räknas fortfarande som aktiv men Teide kan absolut bestigas eftersom den ”sover” och inte har haft utbrott sedan 1909.

Vid floden av den enorma vulkanen kan naturens storhet kännas överrumplande men när du når ända upp känns det som att du är på toppen av världen! Speciellt om sommaren kan kön till linbanan vara lång, men det är värt väntetiden för väl upp på toppen möts du av en obeskrivlig utsikt. Om du vågar, kan du få tillåtelse att bestiga de resterande 200 metrarna till toppen av Teide.

De många vulkanutbrotten har med tiden förvandlat området i nationalparken till fascinerande månlandskap. Men du får också uppleva mycket flora och fauna i nationalparken eftersom de tidiga lavaströmmarna har givit upphov till grogrund för många intressanta växter.
… och om du kan dina filmklassiker kommer du att känna igen området eftersom många av scenerna i ”Apornas Planet” har spelats in här.

Också värt att nämna

På den norra delen av Teneriffa hittar du El Valle de la Orotava, på svenska kallas Orotavadalen. Med en årlig genomsnittstemperatur på 20 grader är dalen ett perfekt ställe för bananplantager och druvodling till den lokala vinproduktionen. I dalen ligger den gamla och traditionella staden med samma namn, La Orotava, som i november månad håller vinfestivalen Icod de los Vinos. Här kan du smaka på de många delikata vinerna i gott sällskap med lokala och tillresande.
Ett av Teneriffas vackraste naturområden är Parque Rural de Teno som tidigare har varit svårtillgängligt på grund av dess läge. Parken har ett rikt fågel- och djurliv och en gammal fyr där du, från de gigantiska klipporna, får uppleva en obeskrivlig panoramautsikt ut över havet.

Vägen till en mans hjärta går genom magen

… och han kommer inte att bli besviken! Men som tur är, är det inte bara det manliga könet som förälskar sig i den spanska gastronomin. Män, kvinnor och barn älskar maten i Spanien! Spaniens gastronomi är i världsklass och på Teneriffa kan du äta dig mätt på den ena rätten efter den andra.
Prova till exempel Spaniens varumärke, de utsökta tapas, som ger dig goda möjligheter att få smaka på allt av det bästa landet har att bjuda på. Utöver tapas är Kanarieöarna känt för Conejo (kaninkött), Papas Arrugadas serverat med Mojo (små spröda saltpotatisar serverade med en smakrik salsa), Caldereta (lammgryta), läckra fiskrätter och sist men inte minst de lokala ostarna, queso på spanska. På Teneriffa görs ostarna på mjölk från kor, getter och får och den mest kända heter Manchego. Gå på upptäcksfärd på ostmarknader och smaka dig fram till din favorit – jag har redan hittat min :)

Vamos a la fiesta!

Karnevalen i Santa Cruz på Teneriffa är känd för att vara Spaniens svar på karnevalen i Rio de Janerio. Du kommer att uppleva en 15 dagar lång fest där det oskrivna mottot är ”Allt är tillåtet och det enda du behöver tänka på är att ha roligt!” Med ett nytt tema varje år fylls gatorna med parader, dans, musik, färger, glitter och glada människor. Det är absolut värt upplevelsen!

Aktiv, avslappnande eller lite av varje

Teneriffa har något för alla smaker. Gillar du aktiv semester så finns det stora möjligheter att utforska ön och dess många vandringsleder. Om du är en erfaren vandrare finns det leder med nivåskillnader som kräver god kondition och som säkert kommer att utmana dig lite. Om du, liksom jag, inte är född bergsklättrare men ändå gillar att utforska naturen så bara lugn – det finns passande leder för oss också :)

Du kan också utforska havet runt vulkanön och möjligheterna är många: Du kan snorkla vid havsytan, dyka ner till havsbotten, ta på seglats eller ubåtstur. Här finns ett frodigt djurliv där du kan se både valar och delfiner.
Om du vill ha lite mer avslappning så har Teneriffa några alldeles fantastiska stränder! Du kan välja mellan vita sandstränder, svarta sandstränder eller mer rustika stränder med grov sand och klippor, populära stränder med många människor eller stränder där du kan slappna av helt privat.

Ett bra tips

Om du vill hinna uppleva Teneriffas skiftande natur föreslår jag att du hyr en bil och själv kör runt på ön. Det är alltid befriande att kunna åka ut och uppleva utan att tänka på transportmöjligheter och avgångstider. Och om du har vägarna förbi en av vulkanöns många naturliga pooler, såsom Charco de la Laja på den norra delen av ön, så passa på att ta en paus med en förfriskande simtur. Det är så härligt!

Läs mer om Teneriffa

Sevärdheter

Teneriffa bjuder trots sin ringa storlek på många olika typer av sevärdheter även om de flesta av dem utgörs av öns fantastiska natur.

Jag har här valt ut några få av de sevärdheter som du har möjlighet att se och uppleva under din semester på Teneriffa. Om du vill läsa mer om andra sevärdheter på ön rekommenderar jag att du läser vår blogg där du utöver att läsa mer om Teneriffa hittar intressanta artiklar om en annan kanarieö Gran Canaria samt våra övriga resmål i Spanien.

Stort nöje och trevlig resa!

Teide nationalpark

Teide nationalpark belägen i de centrala delarna av ön är med sina 18 990 hektar Spaniens största nationalpark. Grundad 1954 gör den till en av de äldsta nationalparkerna i Spanien och den mest besökta i Spanien med sina knappa tre miljoner besökare om året. Detta gör även nationalparken till en av de mest besökta nationalparkerna i världen.

Parken utnämndes i juni 2007 till världsarv av UNESCO och samma år kom den på en spansk lista  över de 12 största ”skatterna” i landet tillsammans med andra stora sevärdheter som Katedralen i Santiago de Compostela, Guggenheim Museet i Bilbao, Alhambra i Granada och Sagrada Familia i Barcelona.

Mount Teide

Den centrala attraktionen i parken – och parkens största sevärdhet av vilket den även fått sitt namn – är berget Teide som med sina 3 718 meter är Spaniens högsta berg och samtidigt den tredje största vulkanen i världen (som nämnt under Geografi). Vulkanen är fortfarande aktiv och hade sitt senaste utbrott 1909.

Berget/vulkanen fick sitt nuvarande namn - El Pico de Teide – i samband med den spanska kolonisering av ön, före denna tidpunkt (1494) bar vulkanen namnet Echeyde, som i den lokala guancherbefolkningens fantasi och sagovärld utgör en mäktig figur som kunde förvandla berget till ett helvete (förmodligen ett vulkanutbrott).

Ett heligt ställe

Guancherna betraktade berget som en helig plats precis som grekerna betraktade berget Olympen (Olympos) som en helig plats där flera av de grekiska gudarna bodde. I den guanchiska mytologin bor djävulen den så kallade Guayota inne i vulkanen som på så sätt är en slags port till den undre världen.

En gång höll djävulen (Guayuta) guden för sol och ljus (Magec) fången inne i berget varpå jorden doldes av ett djävulskt mörker. Men guancherna hade lösning på detta, de bad sin högsta gud (Achamán) om nåd varpå Achamán besegrade Guayuta, befriade Magec och förseglade slutligen vulkanen med Guayuta.

Inspärrad i vulkanen

Guancherna var övertygade om att Gauyuta - som ofta framställdes som en vild svarthårig hund med röda ögon och ledsagad av andra demoner som också var vilda och svarthåriga hundar – efter detta levde inspärrad i vulkanen.

Deras övertygelse var emellertid inte starkare än att de hade som tradition att försöka skrämma bort djävulen med bål när vulkanen fick utbrott.

Säregen flora och fauna

Förutom El Pico de Teide rymmer Teide nationalpark även den näst största vulkanen på Kanarieöarna. Vulkanen heter Pico Viejo och är  3 135 meter hög och har en säregen flora och fauna som lever i den tunna men mineralrika lavajorden.

Parken har bland annat 168 olika plantarter varav 33 är endemiska, pinjeskogar av arten pinus canariensis, cederträd (Cedrus) och olika blomsterarter så som spartocytisus supranubius, argyranthemum teneriffa samt viola cheiranthifolia.

Slutligen finns i parken även 70 typer av ryggradslösa djur, 10 fågelarter och 3 arter av kräldjur samt däggdjur såsom fladdermus, vildkatt och piggsvin varav vilka enbart fladdermusen är infödd i parken.

Masca

Den lilla bergsbyn Masca belägen på omkring 600 – 800 meters höjd på den nordvästra sidan av ön utgör utgångspunkt för en av de populäraste vandringslederna på ön.
Leden löper från den lägre delen av Mascas centrum till en klyfta vid Atlanten - en tur som tar ca tre timmar var väg (beroende på fysisk form och vädret). En del turister utnyttjar möjligheten att bli hämtade i båt när de nått havet istället för att gå hela vägen tillbaka uppför berget till Masca. En sådan båttur förutsätter att man har förbeställt den.

Tillflyktsort för pirater

Utöver sina berömda vandringsleder ner till kusten utgör byn – som sägs ha varit en tillflyktsort för pirater i äldre dagar -  även ett av de bästa exemplen på traditionell, lantlig arkitektur på Teneriffa även om en brand 2007 decimerade antalet gamla hus i byn.

Den botaniska trädgården i Puerto de la Cruz

Jardín de aclimatación de La Orotava - som den botaniska trädgården i Puerto de la Cruz formellt heter – är inte enbart en mycket vacker botanisk trädgård med en intressant historia utan även en av de populäraste sevärdheterna på Teneriffa med omkring 400 000 besökare varje år.

Acklimatisering

Trädgården anlades av den enväldige kungen Karl III av Spanien den 17 augusti 1788 för att acklimatisera de nya plantorna som hämtades hem från Den Nya Världen av de av kungen utsända plantsamlarna innan de skulle omplanteras i de kungliga botaniska trädgårdarna i Madrid och Aranjuez på det spanska fastlandet.

Härav namnet Jardín de aclimatación de La Orotava (Orotavas trädgård för acklimatisering). Eftersom jardín betyder trädgård på spanska åsyftar de la Orotava placeringen i staden Orotava (som idag är namnet både på en stad och en kommun) vilken på  Karl III av Spaniens tid var föregångaren till Puerto de la Cruz´. Först långt senare byggdes Puerto de la Cruz för att fungera som hamn till Orotava.

Succé – och frost

Karl III av Spanien dog få månader efter att han beordrat byggandet av den botaniska trädgården men hans efterföljare Karl IV av Spanien fullbordade sin föregångares projekt varför anläggningen som ritats av arkitekten Diego Nicholas Eduardo kunde stå färdig 1791.

De första utplanteringarna gjordes året efter (1792) och fortlöpte för det mesta utan problem men man hade däremot större problem med att anpassa plantorna till det spanska fastlandet (i de kungliga botaniska trädgårdarna i Madrid och Aranjuez) då frosten i denna notoriskt vinterkalla delen av Spanien tog livet av en del plantor under vinterhalvåret.

Berömda besök

Under de följande århundradena blev hamnen mycket känd långt bortom öns vida horisonter. Till detta bidrog inte minst besöken av en rad naturforskare från det europeiska fastlandet såsom Aimé Bonpland, Pierre Marie Auguste Broussonet och Anselme Riedlé och naturligtvis Alexander von Humboldts besök i trädgården när han tillbringade sina sex dagar på ön 1799 (se mer i avsnittet om öns Historia).
På 1930-talet inspirerade trädgården dessutom den berömde franske författaren André Breton till en dikt.

50 000 plantor från 5 kontinenter

I dag erbjuder trädgården sina besökare omkring 5 000 olika plantarter, 120 träd och mer än 50 000 plantor från hela fem kontinenter fördelade över ett område av 60 000 kvadratmeterna, en unik mångfald som enbart är möjligt tack vare öns speciella klimat.
Trädgården har även ett herbarium (en samling av torkade och pressade växtdelar för studier i botanik och taxonomi) som innehåller nästan 40 000 plantdelar som dessutom ingår i ett internationellt bevarings- och forskningsprojekt.

Pyramiderna i Güímar

Pyramiderna i Güímar - sex (ursprungligen nio) pyramidformade monument av lavasten belägna på den östra delen av ön – har gett upphov till många myter och spekulationer genom åren.

En av myterna, och troligen den mest kända, stammar från den norske äventyraren och etnografen Thor Heyerdahl som har bidragit till myterna genom att framlägga spektakulära teorier om pyramiderna som en möjlig “missing link” - en slags transatlantisk hållplats - mellan antik egyptisk kultur och centralamerikansk mayacivilisation (vilka som bekant båda har byggt pyramider).

Undersökt av Heyerdahl

Heyerdahl stiftade första gången bekantskap med pyramiderna genom en artikel i Teneriffatidningen Diario de Avisos men blev senare så uppslukad av sin teori att de var en förbindelselänk mellan antik egyptisk kultur och maya kulturen att han 1991 själv reste till ön för att undersöka pyramiderna i Güímar.

Han drog efter sitt besök slutsatsen att pyramiderna troligtvis byggts av soldyrkare en slutsats som han bland annat bygger på undersökningar gjorda av Instituto de Astrofísica de Canarias som hävdade att pyramiderna var astronomiskt orienterade. Heyerdahl hävdade också liksom rapporten från det astrofysiska institutet att pyramiderna troligtvis var av antikt ursprung.

Från artonhundratalet och nittonhundratalet

Heyerdahls teorier - såväl som rapporten från det astrofysiska institutet på Kanarieöarna – fick emellertid ett allvarligt bakslag 1996 då en rad arkeologiska undersökningar som hade gjorts vid Heyerdahls första besök 1991 av Departamento de Prehistoria, Antropología e Historia Antigua från La Lagunauniversitetet på Teneriffa offentliggjordes.
Undersökningarna visade entydigt att de tre undersökta lagren av pyramiderna alla kunde dateras till antingen  artonhundratalet eller nittonhundratalet  varför de inte kan ha haft antikt ursprung.

Förgrening från en lantlig tradition

Arkeologerna som har varit involverade i undersökningen av pyramiderna har sedan dess hållit fast vid att pyramiderna inte kan vara av antikt ursprung och därmed inte heller – vilket Heyerdahl hoppades – vara ett bevis för en möjlig förbindelse mellan antik egyptisk kultur och mayakulturen. I stället föreslog man att det kunde röra sig om en förgrening av en lantlig tradition på Teneriffa på 1800-talet då lantbrukare hade för vana att stapla sten från nyligen röjd mark i terrassformade monumentala formationer.

Heyerdahl sägs dock fram till sin död ha trott på en förbindelse mellan pyramiderna och den guanchiska ursprungsbefolkningen på ön. På den officiella hemsidan för den etnografiska parken som Heyerdahls lokale vän (av norsk härstamning) Fred Olsen senare lät bygga framgår det än idag inte vilken av de rivaliserande teorierna om ställets tillkomst som är den riktiga.

Du kan läsa mer om den etnografiska parken vid pyramiderna i Güímar på deras officiella hemsida här.

San Cristóbal de la Laguna

Förutom att vara Kanarieöarnas tredje mest befolkade stad med lite över 150 000 invånare - och Teneriffas näst största efter huvudstaden Santa Cruz – så är San Cristóbal de la Laguna Teneriffas tidigare huvudstad från perioden efter den spanska erövringen 1494 tills en ekonomisk stagnation 1723 lämnade över denna status till den nuvarande huvudstaden Santa Cruz.

Det som har gjort staden till en av Teneriffas mest populära och intressanta sevärdheter genom tiderna är den historiska stadskärnan som 1999 fick UNESCO att uppta staden på sin lista över kulturella världsarv. Alla de vackra byggnaderna med sin lite extravaganta stil har gett San Cristóbal smeknamnet ”Kanarieöarnas Florens”.

La Laguna Katedral

En av de mest kända byggnaderna i staden är La Laguna Katedral - eller Catedral de Nuestra Señora de los medios som den officiellt heter – byggdes mellan 1904 och 1915. I katedralen, som ligger i den historiska delen av staden, finns Alonso Fernandez de Lugos grav. Alonso var den spanske militär och administrator som ledde erövringen av Teneriffa och som grundade staden San Cristóbal de la Laguna (samt Santa Cruz).
Katedralen är byggd i flera stilarter som neogotisk, neoklassicistisk och renässansstil och är som namnet antyder tillägnad La Virgen de los Remedios, skyddshelgonet för det romerskkatolska stiftet i San Cristóbal de La Laguna.

Iglesia de la Concepción

Även Iglesia de la Concepción eller Iglesia-Parroquia Matriz de Nuestra Señora de La Concepción som den officiellt heter har en koppling till öns spanske erövrare Alonso Fernandez de Lugo då det var han som anvisade platsen där kyrkan skulle byggas. Detta gjorde han 1496 bara två år efter den spanska erövringen av ön men det var först 15 år senare 1511 som kyrkan byggdes.

I dag är kyrkan mest känd för den fina utsikten från sitt höga torn (man vid klart väder se en stor del av staden) samt för mirakeloljan som enligt legenden ska ha strömmat ut från en ikon i kyrkan under Den Svarta Dödens härjningar 1648. Denna ikon ska enligt katolsk sägen ha tillhört evangelisten Johannes.

La Laguna Universitet

Staden har även Kanarieöarnas äldsta universitet, La Laguna universitet, som härrör från 1701 då en grupp munkar från augustinerorden startade ett center för högre utbildning. Detta center kom 41 år senare år 1744 utifrån en bulletin av påven att omvandlas till det kyrkliga universitetet San Augustín.

Universitetets moderna indelning stammar från 1927 och ett dekret som även delade Kanarieöarna i två provinser. Universitetet omorganiserades 1989 vilket ledde till upprättandet av det nuvarande universitetet Las Palmas de Gran Canaria. Universitetet – det tidigare La Laguna Universitet - har i dag omkring 23 000 studenter.

 

Läs mer

Vin och matkultur

Det kanariska köket vilket Teneriffa är en del av är ovanligt rikt på färska grönsaker, färsk fisk och tropiska frukter beroende på det varma klimatet, den vulkaniska jorden och placeringen långt ute i Atlanten. Ön är även känd för sina många sopp- och gryträtter.

Dessutom har Teneriffas gastronomiska traditioner påverkats av alla de olika folkslag som har invandrat till ön genom tiderna bland annat från Afrika och Latinamerika.

Jag har här valt ut några av de kulinariska specialiteter som du kan smaka på under din semester på Teneriffa.

Smaklig spis och trevlig resa!

Papas arrugadas

Papas arrugadas är här såväl som på de andra Kanariska Öarna en enkel men mycket populär och traditionell rätt. Namnet på rätten betyder på spanska bokstavligt talat ”rykande potatis” och består av små potatisar som kokas i havsvatten med skalet på tills skalet blir skrynkligt och bildar en tunn skorpa av salt.

När potatisarna är kokade serveras de vanligtvis med ett lager av så kallad mojo picon över. Mojo picon är en kryddig sås tillagad av olivolja, spiskummin, chilipeppar, rå vitlök och vinäger.

För den goda ordningens skull och för att undvika missförstånd på din resa bör du notera att det spanska ordet “papa” även kan betyda påve vilket ibland kan leda till missförstånd och uppfattas som att rätten heter ”rykande påvar” men så vanvördig är inte rätten....

Churros

Churros är wienerbrödsbaserade friterade kakor som ofta kallas ”spanska donuts”. De äts som regel doppade i chokladsås och på Teneriffa ingår de ofta som en populär del av frukosten tillsammans med kaffe och färskpressad juice.

Gofio

Gofio är en av de mest traditionella ingredienserna i matlagningen på Teneriffa och kan dateras tillbaka till tiden före spanjorerna när guancherna (läs mer om guancherna under Information - Historia) härskade på ön. 

Berberiskt släktskap

Gofio består av mjöl som framställs av rostade kärnor (vanligtvis vete eller vissa sorter av majs) eller andra plantor som innehåller stärkelse och gärna lite sälta. På guancherna tid menar man att de istället använde korn eller rhizomer (rotskott eller jordstammar med sidoskott) från vissa bregner (ormbunksläktingar).

På guanchernas språk som var besläktat med berberiska hette ingrediensen ahoren. Bland berberna i Nordafrika varifrån en del av guanchernas befolkning härstammade (läs mer i ämnet under Information - Historia) fanns även en liknande ingrediens bestående av rostat kornmjöl som kallades arkul.

Populärt under hungersnöd

Gofio har på Teneriffa använts särskilt i tider av fattigdom och hungersnöd men utgör idag en populär ingrediens i många olika kanariska rätter såsom soppor, såser, gryträtter, glass, desserter och i en kort period runt år 2000 även vid ölframställning.
På grund av produktens långa hållbarhet och rika innehåll av mineraler, proteiner, fibrer och vitaminer har det varit en populär ingrediens att ta med på långa seglatser som sjömän på ön gjorde när de reste till det europeiska fastlandet eller till Latinamerika.

Blandat och knådat med vatten och socker var det även en populär produkt att ha med på långa utomhusarbetsdagarna som bönderna hade.

Ropa Vieja

En annan rätt vilken precis som papas arrugadas är mycket populär även på de andra Kanariska Öarna och vars namn även ger anledning till att höja på ögonbrynen för oss utlänningar är rätten ropa vieja som rakt översatt till svenska betyder gamla kläder.

Ursprungligen fattigmanskost – idag läcker gryträtt

Men låt dig inte skrämmas av det ovanliga namnet som kommer av en lokal myt enligt vilken rätten uppfanns av en man som var så fattig att han kokade soppa på sina kläder. Sin historia till trots är rätten en mycket välsmakande gryträtt gjord på kikärter och kyckling (eller oxkött) kryddat med lagerbärsblad.

På grund av sin start som fattigmansmat gjordes rätten ursprungligen på kött som blev över när lokalbefolkningen kokade soppa men idag har rätten vuxit ur sin historiska roll och blivit en självständig rätt med egna ingredienser.

Puchero canario

Puchero canario som betyder ”kanarisk gryta” ibland även kallad cocido canario "kanarisk gryträtt" är en mycket populär rätt bland lokalbefolkningen på Teneriffa.

Rätten består av flera olika sorters kött såsom kyckling, oxkött, fläskkött, korv (ofta chorizo) och bacon som kokas samman med en lång rad av olika grönsaker vilka liksom köttet kan variera från plats till plats och från kök till kök.

Rejäl och näringsrik

Till de vanligaste grönsakerna hör kikärtor, jams, sötpotatis, pumpa, morötter, kål, bönor, zucchini, majskolvar, tomater och lök som kokas samman med vitlök, saffran och paprika kryddat med salt och peppar.

En mycket stadig, vissa skulle säga enkel men näringsrik men även välsmakande lokal rätt, som kommer hålla dig mätt länge efter att du har ätit den.

Mojosås

Mojosåsen finns idag utbredd i många olika länder särskilt de centralamerikanska länderna och USA men såserna – för det finns flera versioner av samma sås – kommer ursprungligen från Kanarieöarna och utgör fortfarande ett mycket populärt inslag i Teneriffas gastronomi.

Två varianter

Mojosåsen finns i två varianter varav den ena kallas mojo verde ("grön mojo") medan den andra kallas mojo picante ("kryddad mojo"). Bägge består i varierande grad av olivolja, salt, vatten, olika sorters lokala pepparfrukter som kallas pimienta, vitlök, paprika, spiskummin eller koriander och andra kryddor.

Det tillsätts naturligtvis även olika andra ingredienser i de två varianterna av mojosås för att ge dem sin egen individuella smak. I mojo verde som ofta äts till fiskrätter ingår huvudsakligen förutom koriander grön paprika och persilja (härav namnet grön mojo).
I mojo picante den mer kryddiga varianten som för övrigt ofta äts som sås till den redan omtalade rätten papas arrugadas ingår däremot huvudsakligen röda pepparfrukter och paprika.

Öl

Teneriffa har sitt eget öl som enbart bryggs på ön och kan vanligtvis inte köpas någon annan stans än här med undantag för grannön Gran Canaria. Ölen som heter Dorada (som på spanska betyder ”gyllene”) och finns i tre sorter. Dorada Pils (som har normal styrka), Dorada Especial (som är extra stark) och Dorada Sin (som är alkoholfri, då ”sin” på spanska betyder ”utan”).
Du kan beställa ölen i flera olika storlekar, om du vill ha en hel flaska Dorada beställer du “una Dorada de botella” men om du vill ha en liten öl så beställer du “una caña”. En stor öl heter “una jarra”.

Vin

Kvaliteten på Teneriffas lokala vin har varit stigande under de senaste trettio åren och har nu nått en nivå som gör att öns vinproducenter med jämna mellanrum vänder tillbaka från internationella vintävlingar med utmärkelser i bagaget. De senaste guldmedaljerna hämtades vid San Francisco International Wine Competition 2014 av bodegan Cándido Hernández Pío i La Matanza.

Det finns fem större vindistrikt på Teneriffa:

  • Valle de Güímar, ett solrikt vinområde med fokus på torra och halvtorra vitviner 
  • Tacoronte Acentejo, det största och mest kända vinområdet på ön med fokus på röda viner
  • Valle de Orotava, som liksom Tacoronte Acentejo ligger på den norra delen av ön men som i motsats till den sistnämnda är lika känd för sina vitviner som för sina rödviner
  • Ycoden Daute Isora, som ligger på den nordvästra delen av ön och är mest känt för sina goda vitviner
  • Till sist Abona, som är ett av de högst belägna vinområdena i EU (med vinodlingar på upp till 1700 meters höjd) beläget i den södra, bergiga och torra delen av ön. Även detta område är mest känt för sina vita viner

 

Läs mer

Information och fakta 

Jag har här sammanställt lite information och fakta om Teneriffa gällande klimat, väder, geografi, befolkning samt öns administration och historia. Denna information och fakta är enbart menad som inspiration och bakgrundskunskap inför din resa till Teneriffa. Jag reserverar mig för eventuella felskrivningar och faktafel.

Har du lust att läsa mera om Teneriffa så rekommenderar jag att du besöker vår blogg som innehåller många intressanta artiklar med information om hela Spanien.

Stort nöje och trevlig resa!

Geografi

Teneriffa ligger 300 kilometer väster om den afrikanska kusten och ca 1 000 kilometer sydväst om den iberiska halvön inklämd mellan de andra Kanariska öarna La Palma, La Gomera och Gran Canaria. Med sina 2 034 38 kvadratkilometer är det den största ön i ögruppen Kanarieöarna. Utöver detta består Teneriffa av ytterligare omkring 200 obebodda öar som lägger ytterligare 213 835 kvadratmeter till öns totala yta.

Ön har även ögruppens längsta kustlinje med 342 kilometer och inte bara kanarieöarnas utan hela Spaniens högsta berg i form av Mount Teide som reser sig mer än 3 718 meter över havet och samtidigt är världens tredje största vulkan.

Befolkning

Med 908 555 invånare är Teneriffa den mest befolkade ön av de Kanariska öarna. Hela 43 % av Kanarieöarnas befolkning bor på Teneriffa.

Det är även den mest befolkade ön i hela samlingen av ögrupper i Atlanten som kallas Makaronesien vilket var det antika Greklands beteckning på öarna väster om Gibraltar och som består av Azorerna, Kap Verde, Madeira, Selvagensöarna och Kanarieöarna. Dessutom är det den befolkningsrikaste ön i Spanien.

En av Spaniens största befolkningstillväxter

Omkring 25% av Teneriffas befolkning bor i huvudstaden Santa Cruz de Tenerife på den nordöstra delen av ön medan den därefter mest befolkade städerna/kommunerna är San Cristóbal de La Laguna med 144 347 invånare, Arona med 72 328 invånare, La Orotava med 40 644 invånare, Adeje med 38 245 invånare, Los Realejos med 37 224 invånare, Granadilla de Abona med 36 224 invånare och Puerto de la Cruz med 31 131 invånare.

Den minsta kommunen på ön är Vilaflor på den södra centrala delen av ön med enbart 1 900 invånare.
Teneriffa har en av Spaniens högsta befolkningstillväxter till största del beroende på invandringen (särskilt från Latinamerika).

Administration

Teneriffa är en del av den autonoma regionen De Kanariska Öarna (Comunidad Autónoma de las Islas Canarias på spanska) som är en av Spaniens totalt 17 autonoma regioner.

Ögruppen är en del av Eus så kallade ”yttersta periferi” som betecknar de europeiska regioner som är fullvärdiga medlemmar av EU (i detta fall för att regionen är en del av Spanien) men som geografiskt ligger utanför den europeiska kontinenten.

Delad regionhuvudstad

I perioden mellan 1833 och 1927 var Santa Cruz de Tenerife den enda huvudstaden i den autonoma regionen De Kanariska Öarna men sedan dess har både Santa Cruz de Tenerife och Las Palmas - Gran Canarias största stad och huvudstad – varit huvudstäder för den autonoma regionen och delat på dess administrativa institutioner såsom ministeriet och presidentens säte.

Municipios

Ön är indelad i 31 så kallade municipios vilka bäst kan beskrivas som svenska kommuner. Enbart tre av dessa kommuner - Tegueste, El Tanque och Vilaflor - ligger i inlandet och har därför ingen kontakt med öns långa kustlinje.

Den till ytan största kommunen är La Orotava i den centrala delen av ön och som med sina 207,31 kvadratkilometer utgör en stor del av öns och Spaniens största nationalpark Teide nationalpark. Den till ytan minsta kommunen är Puerto de la Cruz på den norra delen av ön som enbart täcker 8,73 kvadratkilometer.

Ön har även sex län - Abona, Acentejo, Anaga, Valle de Güímar, Icod Isora, Valle de La Orotava och Teno - men dessa är inte officiellt erkända.

Klimat och väder

Teneriffa har ett behagligt subtropiskt klimat med milda vintrar och somrar som förvisso är varmare än våra svenska förhållanden men som kyls ner av Kanarieströmmen och brisen från de nordöstliga passadvindarna.

Passadvindarna och Kanarieströmmen sammantaget gör att temperaturerna på sommaren inte går över 30 grader i genomsnitt utan ligger i början och mitten av de 20 ( se mer om temperaturer nedan)

Stora regionala skillnader

Det råder emellertid stora regionala skillnader i klimatet och vädret på Teneriffa. Den sydvästra och centrala delen av ön har minst nederbörd och mest sol medan den norra delen av ön har mest regn och minst sol.

Variationerna i nederbörd och temperatur beror mer på platsens höjd över havet än på vilken breddgrad den ligger. Som regel har en högre liggande ort mer nederbörd och lägre genomsnittstemperatur än de lägre liggande platserna.

Temperaturer

Den varmaste månaden på Teneriffa – sedd som ett genomsnitt för hela ön – är augusti månad med ett genomsnitt på 23 grader följt av september med 22 grader och juli med en genomsnittstemperatur på 21 grader.

De kallaste månaderna är januari med 16 grader i genomsnitt följt av december och februari som båda har 15 grader i genomsnitt och mars samt april med en genomsnittstemperatur på 17 grader.

Nederbörd

Den månaden som har mest nederbörd på ön är december med 75 mm regn i genomsnitt följd av november med 69 mm i genomsnitt och januari med genomsnittliga 66 mm.

De minst regniga månaderna är juli med enbart 1 mm i genomsnitt (men kom ihåg att det inte har tagits hänsyn till regionala variationer på ön) följt av augusti med 3 mm i genomsnitt och juni med genomsnittliga 5 mm.

Soltimmar

Du kan se fram emot riktigt många soltimmar på Teneriffa hela året runt oavsett om det är sommar, höst, vinter eller vår. Detta gör ön till ett perfekt resmål för oss nordbor särskilt på vintern då vi nästan inte har någon sol alls här hemma.

I januari och november – som är de solfattigaste månaderna under året på Teneriffa – är det i genomsnitt hela 8 soltimmar i genomsnitt per dag medan februari, oktober och mars har hela 9 timmar sol dagligen i genomsnitt.

11 timmar sol per dag

De soligaste månaderna är naturligtvis sommarmånaderna där juli toppar med 11 soltimmar per dag i genomsnitt tätt följd av juni och augusti med vardera 10 soltimmar i genomsnitt per dag.

Både hösten och våren ligger nära sommaren vad gäller antal soltimmar då april och september har samma antal soltimmar per dag som juni och augusti (10 timmar).

Luftfuktighet

Den månaden som har mest luftfuktiga är juni med 67% luftfuktighet i genomsnitt följd av november, februari, och september med 65% i genomsnitt.

Januari med 61% i genomsnitt är den månaden som har minst luftfuktighet per månad under året på Teneriffa följd av mars med 62% i genomsnitt och april samt augusti med 63% i genomsnitt.

Historia

Den förmodat första bofasta befolkningen på Teneriffa – de så kallade Guancherna – vars historia på många sätt är höljd i det förgångna. Det råder ingen riktig klarhet om när de kom till ön – vissa menar att de funnits på ön sedan 1 000 före Kristus medan andra anser att de kom tidigare – det råder heller ingen enighet angående deras etniska ursprung och sammansättning – men nyare forskning tyder på att de bestod av tre olika invandrargrupper från Nordafrika som kom till ön vid olika tidpunkter och som hade olika etniskt ursprung.

Ett omnämnande om guancherna av Plinius den Äldre – som bygger på den mauretanske kung Jabu II´s berättelser om ön – har även fått en del att spekulera om huruvida guancherna faktiskt var den första eller rent an enda urbefolkningen på ön.

Besläktat med berbiska

Deras språk anses ha varit besläktat med berbiska (från Nordafrika) och deras kultur besläktad med den europeiska yngre stenåldern då man odlade korn, vete och baljfrukter på åkrarna som luckrades upp med hjälp av hackor. Man höll även boskap i form av getter och får.

Det har dessutom hävdats att guancherna bodde i hyddor av sten och i hålor som grävdes ut ur öns vulkaniska bergarter. De gick klädda i dräkter av skinn och liksom berberna var de indelade i livegna och fria män styrda av en byföreståndare. Oavsett vad så står det fast att de runt slutet av 1300-talet hade delat in ön i 9 kungariken så kallade menceyatos som vart och ett styrdes av en kung som kallades mencey.

Den spanska erövringen

1493 ett år efter att det katolska kungaparet Isabel I av Kastilien och Kong Ferdinand II av Aragonien hade fördrivit de sista morerna från Granada och därmed avslutat reconquistan fick den spanske militären, stadsplaneraren, administratören och erövraren Alonso Fernández de Lugo i uppgift av det katolska kungaparet att erövra Teneriffa från den guanchiska urbefolkningen.

Påföljande år 1494 seglade han från Gran Canaria med en flotta på  2 000 man och därutöver 200 beridna soldater för att landstiga vid det som idag är Santa Cruz de Tenerife.

Motstånd mot spanjorerna

De nio menceyatos - de guanchiska kungadömena – reagerade olika på den spanska invaderingen av ön. Fyra av de nio menceyatos - Güímar, Abona, Anaga och Adeje – anslöt sig opportunistiskt till den spanska besättningsmakten i hopp om att vinna större landområden på ön. Övriga fem menceyatos – vilka samtliga låg på den norra delen av ön – beslutade sig för att gå i krig mot den inträngande spanska hären.

De fem nordliga menceyatos beslut att inte överlämna sig mot löften om större landområden ( ett löfte som visade sig vara bedrägligt från spanjorernas sida) gjorde erövringen besvärlig för spanjorerna och drog ut på erövringståget ända fram till december 1494 då de sista motståndsmännen bland guancherna gav upp.

Slaveri och sjukdomar

Den spanska erövringen av ön ledde till stora förändringar för den guanchiska urbefolkningen. Speciellt de delar av befolkningen som hade motsatt sig den spanska invasionen - på spanska kallad bando de guerra – utsattes för förföljelser och de flesta av dem gjordes till slavar medan andra dog av sjukdomar som spanjorerna fört med sig och som urbefolkningen inte hade någon immunitet emot (speciellt influensa och koppor.

Den spanska erövringen ledde även senare – under de följande århundradena under de spanska habsburgarna – till massinvandring från andra delar av den spanska monarkin (Monarquía Católica) såsom Portugal, Italien, och Flandern.

Ny topografi

Massinvandringen fick konsekvenser för öns topografi för med de många nya invånarna på ön ökade skogsavverkningen av den ursprungliga pinjeskogen för att ge plats för åkerbruk och särskilt sockerplantager som blev en viktig näringskälla från 1520-talet.
Under de följande århundradena var det emellertid huvudsakligast vin, vindruvor, bananer, grapefrukt och koschenillsköldlus (vars karminsyra kunde användas till färgframställning) som utgjorde drivkraften i öns ekonomi.

Den speciella kopplingen till Mellan- och Sydamerika

Med de spanska upptäckts- och erövringsresorna till Mellan- och Sydamerika från slutet av 1400-talet och början av 1500-talet började Teneriffa bli ett viktigt nav och mellanstation för de många expeditionerna som antingen startade på den iberiska halvön med kurs västerut eller som var på väg hem från Den Nya Världen.

Del av den spanska kolonihistorian

Ofta steg lokala öbor ombord för att arbeta på de förbiseglande skeppen i hopp om rikedom och ett bättre liv än vad den ofta spartanska tillvaron på ön hade att erbjuda. Teneriffa blev i och med detta även en viktig del av den spanska kolonihistorien.
De många återvändande skeppen som passerade Teneriffa på sin väg tillbaka från Den Nya Världen satte också sina spår på ön i form av nya växt- och djurarter som fartygen medförde i last och som efterhand spred sig på ön och frodas där än idag. Införandet av nya djur och växter gick för övrigt även i den motsatta riktningen.

Utvandring till (och invandring från) Den Nya Världen

Under senare delen av 1600-talet började hela grupper av befolkningen från Teneriffa att bosätta sig i den Den Nya Världen på grund av den blomstrande handeln med tobak på Cuba och kakao i Venezuela. Senare på 1700-talet grundade befolkning från Teneriffa både nya städer och områden i Den Nya Världen - bland dessa kan nämnas Montevideo i Uruguay, San Antonio i Texas och det administrativa området Saint Bernard parish i Louisiana.

I dag går strömmen av emigranter mest i motsatt riktning (se mer under Befolkning) dvs. att många latinamerikaner nu för tiden söker en ny tillvaro på Teneriffa. Ofta har dessa emigranter kopplingar till familjer på Teneriffa genom förfäder som en gång lämnade ön för att söka lyckan i Mellan- eller Sydamerika.

På så sätt har den historiska cirkulationen och utväxlingen av människor mellan Teneriffa och Den (inte längre så) Nya Världen fortsatt in på 2000-talet.

Britterna, von Humboldt och Franco

Under sexton och sjuttonhundratalet utsattes ön för en rad angrepp från engelska amiraler bland annat den engelske nationalhjälten Horatio Nelson som enligt en legend ska ha mist sin högra arm under det misslyckade försöket att erövra Santa Cruz i slutet av juli 1797.

Alexander von Humboldt

Ön besöktes även – under mer fredliga former – av den berömde preussiske geografen, naturalisten och upptäcktsresanden Friedrich Wilhelm Heinrich Alexander von Humboldt vilken 1799, enbart två år efter Nelsons misslyckade erövringsförsök, tillbringade sex dagar på ön före sin berömda resa till Latinamerika. Resultatet av denna resa som han företog mellan 1799 och 1804 gjorde inte enbart hans namn känt i världen utan bidrog även till att lägga grunden till vetenskaperna meteorologi och fysisk geografi.

Under sitt besök på ön besteg han bland annat Teidevulkanen vilket mycket få personer hade gjort vid den tidpunkten och besökte även öns berömda botaniska trädgård (se mer under Sevärdheter).
Se intressanta dokumentärprogram om Humboldts besök på Teneriffa från den stora nationella spanska tv-stationen RTVE (OBS: Programmet är på spanska).

Franco

En annan - mer beryktad - person blev den 23 februari 1936, året innan det spanska inbördeskriget bröt ut, stationerad som militärchef på Kanarieöarna nämligen den spanske generalen och senare diktatorn Francisco Franco Bahamonde.
Franco själv uppfattade stationeringen som en form av förvisning men den skulle senare visa sig spela en viktig roll i det som blev upprinnelsen till det spanska inbördeskriget.

Sammansvärjelser kokades ihop på Teneriffa

Det var nämligen medan Franco befann sig på Kanarieöarna som planerna på en sammansvärjelse mot den spanska republiken ledd av Emilio Mola en veteran från Rifkriget (även kallat Andra marockanska kriget) började ta form.

I juni 1936 blev Franco kontaktad av Mola och hans sammansvurna och ett hemligt möte hölls mellan dem i skogen La Esperanza på Teneriffa. På detta möte diskuterades möjligheten till att starta en militärkupp mot republiken och den demokratiskt valda koalitionen kallad Frente Popular.

Det står i dag en obelisk till minne av detta historiska möte i en glänta i Las Raices (i dag ett rekreationsområde i La Esperanzaskogen), mötet blev startskottet till det spanska inbördeskriget och de följande 36 åren av diktatur under Francos ledning.

Valfri avresedag och reslängd på samtliga hotell